Dags för den årliga reflektionen igen, ska försöka göra det till en tradition runt jul och nyår. I stora drag var 2022 ett väldigt bra år, med ett fåtal viktiga företeelser; året har framförallt präglats av studier, träning och diverse prokrastinering.
Januari – Mars
Det nya året inleddes med universitetets första tentor. Nämligen i linjär algebra och envariabelanalys 1, fick en fyra i båda kurserna och kände mig tämligen nöjd. I slutet av januari var det dags att lämna Colonia och pröva på vad korridorslivet hade att erbjuda. Kan summera tiden med trevliga grannar men oanständig levnadsstandard. Spenderade såldes mycket av tiden i Ljungby. I slutet av mars var det dags att ta flyttlasset till andra sidan campus, Vallastaden, till en mer permanent lägenhet, och känner mig så hemmastadd i lägenheten och området. Samtidigt som flytten utsattes jag för min andra tentaperiod, trots otroligt lite plugg gick det avsevärt bra, en fyra i envariabelanalys 2 och en femma i oscillationer och mekaniska vågor. Parallellt med livet, läste jag ett litet liv; en sannerligen grotesk och förvriden bok som fick en att begrunda sin omgivning och ens medmänniskor. Fick en inblick hur livet hos en utsatt kan se ut, hur någons förflutna påverkar och skapar en identitet. Boken introducerade mig till folks hanteringsmekanism där somliga vänder sig till självskadebeteende där den psykologiska smärtan är så förskräcklig att ingen fysisk kan mäta sig. En otrolig välskriven bok som på grund av dess tidlöshet kommer finnas med i många kommande generationer.
April – Juni
I april tog jag beslutet att återuppta min dagboksföring. Har tidigare varit inkonsekvent med att föra dagbok; under gymnasiet förde jag, men var väldigt irreguljär med anteckningarna. Så bestämde mig för att dagligen notera några saker jag gjort under dagen, och är så otroligt glad för det beslutet. Kommer kunna blicka tillbaka på min universitetstid och begrunda mina små konstellationer: dagliga små grubbel när labbassen är påfrestande och klagar på en subrutin, när vaknade extra trött och kompenserade med en nocco, när jag valde att gå till stan istället för att ta bussen och för att lyssna på stadens ambiance lämnade jag hörlurarna hemma. Dessa vardagliga beslut tycker jag är mer intressant. En liten analogi: för mig är det mer fascinerande att titta på alldagliga bilder från en väns liv kontra när denne är på semester; tycker det förstnämnda säger mer om personen i fråga. Hur den resonerar om saker och ting, vad de väljer att fånga på bild och dylikt. För är man på semester blir humöret helt annorlunda och faktum är att det inte speglar personens identitet. Från maj har jag inga explicita minnen som dyker upp direkt; det präglades av mycket träning parallellt med plugg. Flervariabelanalys, optik och programmering tre otroligt essentiella kurser för en teknisk fysiker. Optiken blev den första kursen jag kuggade, tråkigt. Men det var en bra lärdom och roligt nog eftersom kursen är uppbyggt på med delblock och varje del måste bli godkänd för att klara tentan visste jag, där och då, under tentan att jag misslyckats, satt faktiskt och skrattade för mig själv i tentasalen. I juni började sommarjobbet och sommarlovet, i början av juni åkte vi till England, London för att hälsa på lite släktingar, restriktionerna var nu lättade (!?) vill jag minnas. Olyckligtvis råkade jag och pappa få corona så satt i karantän hela vistelsen så i stället för att träffa släktingar, gå på Trafalgar Square, shoppa och navigera i Londons tunnelbanesystem plöjdes serie i ett varmt vindsvåningsrum i ett femvåningshus.
Juli – Oktober
När skolan drog i gång i augusti var det först en omtenta i optik som stod på schemat, följt av kurser inom: beräkningsmatematik, elektronik och mätteknik samt vektoranalys. Det var tämligen triviala kurser som inte orsakade särskilt mycket krångel, vilket det fanns ett generellt konsensus inom, försöker inte verka pretentiös.
November – December
Efter första året kände jag mig relativt ”klar” med studentlivet eller prioriteringarna samt intressena har gjort ett skifte. Förut var det mer festande, utgång och sena kvällar detta har ersätts med serier, filmer och vanligt umgänge; ett sannerligen paradigmskifte. I slutet av december träffade jag Svea, världens bästa flickvän som har förgyllt mitt liv på alla tänkbara sätt. Egentligen förtjänar hon ett helt eget inlägg där jag betraktar alla hennes underbara personlighet, men vill inte mata egot.
En kort summering: ett väldigt händelserikt år med många lärdomar från diverse delar av livet som avslutades på det bästa tänkbara sätt. När man begrundar ett år i dess alla månader i stället för att låta tiden passera inser man hur mycket som sker, på dessa 365 dagar. Det jag och några kompisar anmärkte på var att tiden går fortare om du lever ett habituellt liv, medan om du försöker utmana dig själv genom att närvara på sociala-event eller andra konstellationer uppleves tiden, åtminstone i mitt tycke, gå långsammare.
You live for the hope of it all.
