The power of music
Det känns som att jag berört detta ämne åtskilda gånger, hur viktigt musik har varit i mitt liv. Jag har så länge jag kan minnas lyssnat på musik, kommer ihåg min första sammankomst med det vackra, som kallas musik. Jag var väldigt liten och satte mig i gästrummet, som ligger intill vardagsrummet på nedervåningen, vi hade då en bärbar laptop (toshiba), tjockare än en bok. Vars batteri inte höll längre än en halvtimme. Jag erinrar mig om att jag lyssnade till tonerna av Backstreet Boys – I Want It That Way, om jag då visste vad ordet banger var, hade jag uttryckligen använt mig av det. Andra anekdoter kopplade till musik, är min youtube spellista, det fanns en bristfällig funktionalitet hos youtube där låtar inte spelades i ordning, det vill säga kö. Såldes, döpte jag spellistan “sim jag inte kan kolla på”, ja du läste det rätt, sim och kolla. Ibland funderar jag på tiden när mina föräldrar växte upp, där du inte hade spotify i fickan eller ett par airpods ständigt i öronen. Där du fick gå till “musikaffären”, lyssna på ett album och avgöra om du vill köpa cd-skivan eller vad man nu gjorde. Kanske har tillgängligheten till musik och ens korta koncentrationsförmåga påverkat ens ställning till musik, hade man uppskattat sångerna mer om man var mer begränsad?
Hur använder jag musik?
Istället, när lyssnar jag inte på musik? Är nog enklare att besvara, när jag är med kompisar, sover eller kollar på tv är jag så kallad musikfri. Resterande av dagen lyssnar jag i princip på musik. Vissa skulle nog kalla den grad av musikberoende för patologisk, enligt spotify lyssnar jag på musik mer än 99.5% av sveriges befolkning. Det vill säga ett snitt på över sju timmar om dagen. Ibland känns det som ens elementära förmåga att uppleva dunkla saker har försvunnit t ex en duscha, träna eller promenera utan musik, och därmed inte lyssnar på omgivningen, stadens ambiance.
